Snacka om serveess

24 vinster på 26 grundseriematcher, följt av 3-0 i finalserien och en utskåpning av rang i avgörandet, snacka om uppvisning. LVC var det enda Linköpingslaget som pallade slutspelstrycket, och det med råge. Stort grattis till SM-guldet!

Han fick rätt till slut, förbundskaptenen och Linköpingstränaren Johan Isacsson. När jag intervjuade honom i början av säsongen var han minst sagt ödmjuk. Han pratade om att chanserna till SM-guld fanns där i framtiden, men att fokuset låg på att utveckla spelare och göra laget bättre för var dag som gick, något han uppenbarligen lyckades med. 

Trots att semifinalsvinsten mot Örkelljunga satt långt inne kan man inte säga annat än att Linköpingslaget har varit överlägsna under säsongen. De har visat upp ett bländande spel och imponerat, egentligen från första stund, och hur gott guldet än smakar kan jag inte låta bli att störa mig på en, ganska stor, detalj, nämligen publiktillströmningen.

Med guldavgörandet i egna händer fanns alla möjligheter till en kokande sporthall under den gångna helgen, men endast cirka 900 personer dök upp, en alldeles för låg publiksiffra. Jag jämför detta med en sömnig grundseriematch i SHL, som på den sämsta av dagar lockar tusentals fler besökare. Vänder man blicken utåt i volleybollvärlden ser det också där helt annorlunda ut.

Jag hoppas att LVC:s ständiga framgångar kan väcka intresset hos fler Linköpingsbor, för det är de banne mig värda, Linköpings stolthet.