Som ett blankt blad

Gymnasievalet är säkert som en tung sten hos många högstadieelever. Vad vill jag? Vem är jag? Vad kan jag? För många är dessa frågor svårare än de mest invecklade matteuppgifterna, och jag förstår det, för hur i helsike ska man ha lösningen när man endast är 15 år gammal?

Om jag ser tillbaka på min egen högstadietid fanns det absolut inget som indikerade att jag skulle hamna där jag är just idag. Det mesta som florerade i huvudet då var fotbollen, skolan hamnade liksom i andra hand. Jag minns att jag tyckte gymnasievalet var jobbigt, för första gången i mitt liv tvingades jag tänka på framtiden, och när jag väl gjorde det, var allt som ett blankt blad.

Jag slog tärning mellan naturvetenskaps- och samhällsprogrammet, för att dessa utbildningar skulle ge mig en bred repertoar av valmöjligheter efter gymnasiet. Slumpen valde det sistnämnda, och senare även en mediainriktning, och vips, utan några egentliga drömmar som drivit mig framåt var jag inne på den journalistiska banan, en bana jag är kvar i än idag.

Trots att jag älskar det jag gör är branschen jag befinner mig i minst sagt osäker, och likt mitt 15-åriga jag, är jag allt annat än säker på hur jag vill att framtiden ska se ut. Skillnaden nu är att jag vet att allt kommer att lösa sig, oavsett vilka vägval jag tar. 

Så står du där, nervös över vilket gymnasieprogram du ska välja, tycker jag att du ska sluta oroa dig. Det ena utesluter aldrig det andra, och om det visar sig att du mot förmodan väljer fel, finns det alltid en lösning. Välj det som känns rätt för dig just nu, resten får tiden utvisa.