• Produktionsteamet bakom Satie. Stående: Oskar Österholm och Lars-Olof ”Fiffe” Ohlsson. Sittande Christian Zell och Marika Strand. Foto: Julia Kimell
  • Erik Satie gestaltad av Christian Zell förfäras över tidningarnas utlåtande om honom. Foto: Julia Kimell

Tredimensionell Erik Satie på scenen

Föraktad av etablissemanget och en älskansvärd knäppgök. Den franska kompositören och pianisten Erik Satie väckte både kärlek och hat. Nu visar Östgötateatern ett kammarspel som spelar hans musik och läser upp hans ord. – Han talar aldrig rakt ut, allt är förklätt med ironi. Vi har lärt känna honom rätt ordentligt under arbetet med pjäsen. Han var otroligt intelligent men skyddade sig genom att bli avig och vara svår socialt, säger Marika Strand och Christian Zell.

Allt på scen är Saties verk: musik, dikt och scen, som är framtagen i papp från en av teckningarna man fann i hans lägenhet. Allt är Satie.

– Hela pjäsen bygger på texter som han har skrivit. När han dog hittade man cigarrlådor med små texter i hans bostad.

Satie är gestaltad på scenen både bakom pianot och mitt på scen – av pianisten Mats Jansson och skådespelaren Christian Zell. Det blir en dialog mellan de båda Satierna som kommer fram både i musik och ord.

– Han var otroligt utskälld av sin samtid, men också hyllad i viss mån. Han var nyskapande och bröt mot de strikta reglerna som då gällde. Stora namn som Stravinskij har förklarat sin inspiration från Satie, men så fort någon anammade hans idéer bytte han riktning. I dag har vi svårt att förstå hur hans musik inte kan uppskattas.

Piano full av skräp

Föreställningen inleds med röster som berättar vad det skrevs om honom i dåtidens tidningar, varvat med hans egen poesi. Vi får veta att skräp och bråte i överflöd fanns att se i den bostad där endast han själv fick vistas under tjugosju år. Pianot var en sopkorg och överallt fanns ”en obegriplig mängd paraplyer” – något som vi ser även på scenen.

”Jag kom till världen mycket ung i en mycket föråldrad tid” hör vi läsas upp.

En pjäs av det här slaget har gjorts tidigare i Norrköping, men de är först. Saties texter är dock utgivna i bokform med citat från tidningarna.

– Det står tydligt att han var en kuf som var mycket likgiltigt behandlad. Han blev otroligt sårad av alla hårda ord, varför han blev en enstöring. Det blev lättare att hantera när han såg till att inte ha några vänner.

Ju nyare lexikon desto större plats får han i texten. I dag räknas han som en grundpelare hos musikälskare.