•  Director musices Hans Lundgren dirigerade och höll bejublade tal med glimten i ögat. Foto: Julia Kimell
  •  Stefan Werna och Ann Dagnell hann fälla upp paraplyna innan störtskuren. Foto: Julia Kimell
  • Studentmössbeklädda Bosse och Eva Björkstrand åkte hela vägen från Stockholm för att delta i stadens valborgsfirande. Bosse sjöng dessutom i kören. Foto: Julia Kimell
  • Under det fyrfaldiga levendet för våren med mössor i vädret började regnet droppa ner. Foto: Julia Kimell
  • Många traditionella vårsånger sjöngs av Linköpings studentsångare. Foto: Julia Kimell

Vårregnig avtackning av Hans Lundgren

På mulna och lite kyliga valborgsmässoafton sökte sig många till Borggården där våren firades in med Linköpings studentsångare och tal. Dirigent och director musices var Hans Lundgren som tillkännagav att han nästa år befinner sig i kören i stället för framför.

Sebastian Becker, kårordförande för Hälsouniversitetets studentkår Consensus var årets vårtalare, som betonade vikten av att avsluta saker. Just våren är en början på ett avslut på en termin.

Sedan var det Hans Lundgrens tur. Han lovade att hans vårtal skulle bli lite annorlunda. Och det var det. ”Våren är här och då kommer de orange kuverten och sätter en hel nation i skräck...”. Och att det är dags att fundera på vilket billigt vin som passar till blodpuddingen.

– Jag tog studenten på den tiden studentmössorna gjordes i bomull som gör att de blir brunare för varje år. Min generation hade också förmånen att kunna betala av sina studieskulder, till skillnad från dagens studentgeneration med fibermössor som aldrig kommer bli skuldfria, sade han dels på allvar, dels på skämt.

Innan han hyllade våren med dikt och sång välkomnade han alla till sin avslutningskonsert den 10 maj där intäkterna oavkortat går till en fond bildad av honom: Hans Lundgrens fond för främjande av akademisk musik vid Linköpings universitet.

– Och om ni inte stöder det är ni i alla fall välkomna tillbaka nästa år. Och jag kan redan nu berätta att kören då låter ännu bättre. Då står nämligen jag med i andra basstämman.

Linköpingstradition

Inledningsvis låg regnet i luften och när kören sjungit klart öppnade sig himlen och de som hann få fram paraplyet klarade sig med nöd och näppe från skyfallet.

Stefan Werna och Ann Dagnell var två av paraplybärarna.

– Det var som alltid ett bra tal, säger Ann.

– Det är en riktig tradition att gå hit, det är säkert tjugonde året nu, och det är ju lite speciellt att det är Hans sista framträdande som dirigent, fyller Stefan i.

Stockholmsparet Bosse och Eva Björkstrand som firar valborg varje år i Linköping fick inte med sig något regnskydd, men studentmössorna var på.

– Ja, vi hann bli klara i grevens tid, säger Bosse som var med i kören, och har varit det till och från sedan 1980, medan hustrun tittade på.

– Han skötte sig strålande, säger hon nöjt.

Snabbt skingrades folkmassan, för valfria aktiviteter fram till kvällen då valborgsmässoelden tändes i Tannefors slussar.