Vårt feministiska samhälle

Jag vill ta tillfället i akt och skriva några rader om feminism. Jag anser att man aldrig kan prata för mycket om det. Jämställdhet ska vara självklart. Inga undantag. Jag är uppvuxen med en feministisk hållpunkt. Det har blivit en devis nästintill. Och även om jag är en förespråkare av åsiktsfrihet blir jag bestört när någon anser sig inte vara feminist.

Nyligen satt jag och en grupp kvinnor och pratade om feminism och om uppfattningar av manligt och kvinnligt. I efterhand, bakom ryggen, blev vi kallade extremister och manshatare av en som satt med i samtalet. Vi fick höra att vi skulle sluta vara så förbannat kränkta. Diskussionen handlade bland annat om härskartekniker. Vi diskuterade sakligt kring strukturer som gör att kvinnor i många fall betraktas som mindre vetande. Personen som kallade oss för extremister ansåg själv att hen var en "stark" person som ingen kan sätta sig på. Okej, tur för hen då. Men, om man nu är så himmelens stark och tuff, är det inte bättre att lägga krut på att stå upp för sina medmänniskor i stället för att uttrycka sig nedlåtande om dem?

Jag kan ändå se att feminism har slagit sig fram och tagit sig en starkare ställning. Fler vågar stå upp för jämställdhet men i samband med det syns också många röster emot. Och uttrycken emot feminism är också orsaken till varför feminism behövs. Systematiskt värderas kvinnors arbete och tankar lägre, mannen är fortfarande normen, det strukturella förtrycket fortgår och kvinnor som uppmärksammar det ojämställda samhället kallas för diverse nedsättande ord. Därför behöver feminism fortfarande en stark ställning. Jag är fortfarande feminist.