• Fredrik Löfgren utvecklar robotar och ser en framtid för de tekniska tingen. Foto: Fanny Miles
  • Roboten Darwin tittar ut över fotbollsplanen. Foto: Fanny Miles
  • Fredrik Löfgren är igång med att utveckla så kallade Nao-robotar som ska bilda ett fotbollslag. De ska kunna gå, se sig omkring och koordinera ihop sig som lag. Foto: Fanny Miles
  • En av Fredriks tidiga räddningsrobotar i miniformat. Gjord av bland annat delar från en wii-kontroll, vhs-spelare, mobil och såklart även lego. Foto: Fanny Miles
  • Robotmålis - alltid redo. Foto: Fanny Miles

Vass robotentusiast

Man föds inte till geni. Man jobbar hårt för det man vill och tror på. Det är studenten tillika robotkonnässören Fredrik Löfgren nog så noga med att påpeka.

Född i Gagnef i Dalarna började Fredrik redan vid lågstadieålder att intressera sig för teknik. Lego följdes åt av programmerbart lego till självkörande bilar och ett fotbollslag av robotar.

– Att kunna väcka liv i något som man kan styra själv har alltid fascinerat mig, berättar Fredrik i tekniklabbet där vi träffas inne på Linköpings universitet.

Examen halvt stundande

Fredrik är i full gång med sin civilingenjörsutbildning men alla åtaganden utanför studierna tar sin tid så examen får dröja sig kvar.

– Jag läser till civilingenjör i teknisk fysik men samtidigt så driver jag mitt eget bolag, föreläser samt sitter med i olika jurygrupper och styrelser samtidigt. Det tar tid det också så jag avvaktar med examen, säger Fredrik lättsamt.

Mängder med robottävlingar

Robotentusiasten i honom tar dock mest tid.

– När jag började på Linköpings universitet 2011 fick jag en förfrågan om att vara med och starta upp ett robotlabb och bli labbassistent. Jag hade varit med i en del robottävlingar då så de hade hört talas om mig, berättar Fredrik.

Första utmärkelsen fick han som nioåring i robottävlingen Falun Futuretech. Sedan rullade det på. Förstaplats i regionfinalen för Lego league 2006, Vinst i junior-SM 2009 i Korea, 2010 i Singapore och 2011 i Turkiet, OS-silver i robot 2009 i Korea och dessutom blev Fredrik år 2013 invald i kommittén för Robot junior-SM. Han blev den yngsta någonsin att tillträda kommittén. I dag är han för övrigt ordförande i samma kommitté, något han nämner med en sorglös axelryckning.

In i skolan med kodspråket

– Jag ska arrangera junior-vm med cirka 1 100 deltagare. Det är ett rätt så maffigt projekt att driva, säger han med sitt ständiga leende.

Det förefaller inte göra honom något att dagarna fylls av programmeringskoder och robotutformande. Det är det han brinner för. Fredrik engagerar sig starkt för att politikerna ska implementera programmering som ett ämne i grundskolan.

– Det är jätteviktigt! På samma sätt som vi har syslöjd och träslöjd borde vi ha kodslöjd. Det handlar om att skapa förståelse hos barnen kring hur allt hänger ihop och vad som ligger bakom. Det är lika kreativt att programmera som att skapa musik. Jag ser hur mycket Sverige halkar efter med teknikutveckling så jag diskuterar med politikerna om att ta upp det i skolan. Skolverket är faktiskt igång med att se över hur det kan vara en del av skolan, säger Fredrik med stolt bestämdhet i rösten.

Engagerar sig för barn

Ett annat av hans engagemang riktar sig till nyanlända och till barn. Han föreläser ofta om sina erfarenheter om programmering och robotskapande och låter deltagarna utföra olika experiment.

Genikampen

De flesta känner kanske igen honom från Sveriges televisions tv-produktion Genikampen som Fredrik, givetvis, vann 2014.

– Jag triggas av att lösa problem, tekniska som sociala, så när jag såg blänkaren om programmet ville jag söka på en gång. Men man blir rätt sliten av de långa dagarna och av att hela tiden lösa problem, säger Fredrik och tillägger:

– Dessutom kan det vara rätt svårt att samarbeta med andra besserwissrar, påpekar han och skrattar hjärtligt. Han erkänner att vinsten har öppnat många dörrar. Sedan känner ju folk igen honom också, på gott och ont.

– När jag handlade mat en dag kom en tant fram till mig. Hon tittade ner i min matkorg och sa: Jaså, så här äter ett geni alltså, berättar han glatt.

Humanoida robotar

Trots alla utmärkelser och vinster så har Fredrik aldrig haft en dröm om att stå i centrum. Han har mest bara velat ägna sig åt robotar och utvecklar för tillfället humanoida robotar, alltså människoliknande.

– Inom 50 år kan vi ha robotar som liknar människor väldigt väl. Farliga yrken kan ersättas av robotar och det finns redan i dag. Under kärnkraftsolyckan i Fukushima skickade man in en robot för att stänga av spjäll. En människa hade aldrig klarat det, berättar Fredrik.

Forskningen tittar också på synapser och neutroner i hjärnan för att hitta sätt att utveckla resonerande och känslomässiga sidor hos en robot.

– I Sverige är många oroliga att robotar dels ska ta våra jobb samt att den mänskliga kontakten ska försvinna. Därför ligger vi långt efter i utvecklingen. Japan däremot ligger i framkant och många har en privat robot hemma, berättar Fredrik.

Fotbollslag av robotar

För egen del är han i full sjå med att utveckla ett fotbollslag. Ja, av robotar då såklart.

– Jag ska få igång de grundläggande färdigheterna med balansen, att de kan se och gå och koordinera det egna laget. De ska kunna hålla koll på varandra, säger han och visar de små figurerna som står uppställda på ”plan” i robotlabbet. Laget tar han med sig till nästa robottävling som går av stapeln i Kina. Robotarna är gulliga och ser harmlösa ut, ett trick av robotvärlden så att människor inte skräms av dem får jag veta.

Alla möjligheter

Fredrik har sitt tekniska snille på skaft. Men längtan efter ära och berömmelse finns inte. Han uppfinner, skapar, testar och lämnar det sedan därhän. Det kommersiella intresset finns inte. Bara intresset för teknik.

– Man måste våga att utmana reglerna och tänka att det inte finns något som inte går. Allting har en lösning. Det är kanske inte samma lösning man trodde från början men en annan. Och det är också en lösning, säger Fredrik på dalmål. Vi låter de orden klinga vidare och sätter punkt.

Fakta: Fredrik Löfgren

Ålder: 23 år

Familj: Lillebror, lillasyster, mamma, pappa och en katt

Uppvuxen: Sifferbo i Gagnef kommun i Dalarna

Bor: I Ryd tillsammans med två kompisar

Gör: Civilingenjörstudent inom teknisk fysik vid Linköpings universitet, föreläsare och robotentusiast

Fritid: ”Jag gillar naturen. Att orientera eller cykla”

Häftig robot: ”Den humanoida roboten ”Hubo”, från Kaist i Sydkorea. Det är en räddningsrobot som kan klättra på stegar, flytta på grejer, sågar osv.”

Otippat: ”Jag äter väldigt snabbt! Det spar tid. Dessutom blir jag sällan hungrig och jag kan klara mig utan vare sig mat eller sömn länge”

På samma sätt som vi har syslöjd och träslöjd borde vi ha kodslöjd