• Susanne Durlind poserar gärna och då ihop med sin konst. Foto: Stefan Hedström
  • Ett kvinnoporträtt som kan ses på museet. Foto: Stefan Hedström
  • Vilt och vackert. Foto: Stefan Hedström

Vilda Susanne Durlind tar över stafettpinnen

Kvinna väljer man som väljer kvinna. Så är turordningen i det som kallas ”Stafetten ”på Östergötlands museum. Grafikern Susanne Durlind visar sina alster som nummer 25 i raden av konstnärer.

Det var Lars Hoffsten som valde Susanne Durlind och de två går långt tillbaka, till mitten av 1980-talet, då de båda jobbade på konstnärsträffpunkten Krogen Amerika där man hade just grafik som inriktning.

Linköpingsbo i 25 år

– Det är nog så länge sedan som 1984 som vi höll på där. Nu har jag bott här nere på Österlen i över tio år, efter 25 år i Linköping. Då är det väldigt roligt att komma tillbaka Linköping för att ställa ut min konst, säger Susanne Durlind då vi pratas vid någon dag innan vernissagen för hennes utställning ska äga rum. Inne på museet hänger hennes färgstarka och lite vilda konst. Susanne gillar det vilda och lite otyglade.

Stukat och konstigt

– Jag minns när jag började med grafik och då den omhuldades av en massa regler; sådant man fick göra och det som var förbjudet. 1987 var det en grafikbiennal här i Linköping och det mest vågade man ställde ut var en bild av en plastkasse. Det jag visar upp här skulle knappt ha kommit med. Det är för stukat och konstigt samt har för mycket anspelingar på sex, säger Susanne och skrattar samtidigt som hon säger att det mesta hänger i ”en väldig röra” men att hon är för gammal för att ta notis om detta.

– När man är klar med en utställning så lämnar man liksom ifrån sig den och då är det upp till betraktaren, säger hon samtidigt som hon visar upp deformerade bilder på Harriet Andersson, Marilyn Monroe och Anita Ekberg. Bilder som hon haft ett tag men som hon inte riktigt vågat ställa ut. Nu känner hon att tiden är mogen. Men vem ska hon då lämna över till. Att det blir till en man är självklart, men vem?

Davidsson efter Durlind

– Nästa stafettpinne lämnar jag över till Janne Davidsson och det tycker jag är extra roligt då också vi är gamla vänner. Jag tycker det är väldigt bra det här med att det är en stafett och att konstnärerna väljer varandra och att man på så sätt, denna gång, hoppar över curatorn, avslutar Susanne Durlind. Stafett nummer 25 har namnet ”Where Do we go from here” och hänger uppe mellan den 12 januari och den 16 februari.