• Biskop Brask höll ordning på gården. Markus Lindberg, chef för Slotts- och Domkyrkomuseet berättar. Foto: Tommy Pettersson
  • Markus Lindberg summerar Braskåret hittills och konstaterar det stora intresse som råder kring den gamle biskopen. Foto: Tommy Pettersson

Vinsoppa, lummer och braxen

Biskop Brask hade ordning på både mat och personal. Detta står att läsa i handskrift Kh 54 som finns i Linköpings Stiftsbibliotek.

Biskop Brask är aktuell i år då det är 500 år sedan han blev vald till biskop. Detta har medfört en hel del evenemang och aktivitet. Främst då hos Slotts- och Domkyrkomuseet och nu har den gamla handskriften transkriberats och gjorts tillgänglig på ett begripligt vis. Själva urdokumentet är från 1510 – 1520  skrivet på en blandning av svenska och latin vilket var vanligt under medeltiden.

Göra medeltiden begriplig

– Det är Hedda Gunneng som har lagt ner ett jättearbete och gjort hela handskriften tillgänglig genom att översätta språket i den så att en modern människa kan läsa och förstå den. Det händer ganska ofta att man hänvisar till den då man forskar om äldre tiders mathållning men det är först nu man kan tillgodogöra sig den helt, menar museets chef Markus Lindberg och langar över två stycken ihop häftade pappersluntor som sedermera kommer att bli en bok. Dock dröjer det nog ännu ett år innan den är färdig. Det kommer även att anordnas två temadagar kring handskriften då den diskuteras ur ett vetenskapligt perspektiv. Man kommer även att försöka återskapa några av rätterna som fanns på Linköpings gård.

”Huvudkål med kött”

Det ena häftet utgörs av själva transkriberingen medan det andra innehåller den nutidsanpassade texten som är mycket intressant och ger en god bild av hur bättre folk åt och levde på 1500-talet och i Linköping. I innehållet hittar man anvisningar för hur man ska äta under fastan, vid nyår och alla andra upptänkliga tillfällen. Annandag jul var det påbjudet att äta, bland annat, ”huvudkål med färskt kött”, ”salt torsk med olja” och ”äggost”. Vidare kan man läsa om vad man fick sig serverat vid ett gästabud vilket var både rikligt och mycket. Till exempel bjöds det på, ”inbakad muskot”, ”små huggna höns” och ”lättsaltad svinrygg”. Rätter som kanske både skrämmer och verkar konstiga.

Så ska ”Fäkvinnan” jobba

– Visst är det ganska mycket av det som finns på de olika matsedlarna som verkar udda eller rent av osmakligt men mycket av det som Brask åt äter vi i dag, så som sill, korv och äpplemos. Man kan ju se på de här matsedlarna på lite olika sätt; dels som ett bevis på det överflöd som gällde men också ur ett historiskt perspektiv, berättar Markus Lindberg. Det finns också en ”gårdspraktika” vilket är att betrakta som en slags kalender för när och hur man utförde vissa årstidsbundna sysslor. Vidare fanns även personal- och tjänstebeskrivningar, samt vad anställda skulle ha i lön eller arvode, i den gamla handskriften och under den uppfodrande rubriken ”Rörande ämbetsmän vid Linköpings gård”. I det stycket kan man läsa om vad ”Kapelldjäknen” tjänade och vilka sysslor han ansvarade för. På samma sätt är det med ”Bagaren”, ”Skaffaren” och ”Fäkvinnan”. Denna handskrift ger oss en bra och lättfattlig bild över hur man levde och verkade på en större gård under sen medeltid men man får även en ganska god bild av levnadsvillkoren hos enklare folk än hemma hos Hans Brask.