Vitt skilda världar

I förra veckan flydde jag det kalla och snöhärjade Sverige för att sätta mig på ett flygplan och resa söderut. Samtidigt flyr hundratusentals människor från krig och förödelse för att mötas av gränser som blir allt mer svårgenomträngliga. Snacka om två vitt skilda världar.

Italien och Milano var destinationen. Jag tog några dagar ledigt, kopplade bort precis allting och levde det mer fridfulla turistlivet. I en annars stressig vardag är det många av oss som flyr verkligheten för att ladda batterierna, välbehövligt, men också något vi ska passa på att vara tacksamma över. Det är långt ifrån alla som kan fly sin verklighet, vare sig det handlar om snö och slask eller om krig och blod.

På ena sidan sitter jag, njuter av en riktig lyxmiddag, och på den andra sidan ligger ett tiotal hemlösa människor, kalla och hungriga. Om de är flyktingar eller inte är svårt att säga, men en mer tydlig bild på hur orättvist livet är kan man knappast få, och allt handlar om vilket land man hade turen att födas i. Att vi ska hjälpa varandra känns självklart, men ändå stängs gränserna allt mer. 

Den nyvalda presidenten i USA, Donald Trump, talade om att bygga en mur mot Mexiko, något som tydligen föll rakt i väljarnas smak, det är skrämmande. Samma tendenser finns i Sverige, och i många andra länder runt om i världen. Under förra året var över 60 miljoner människor på flykt, men flyktingströmmarna är långt ifrån över och att stänga ute människor är inte rätt väg att gå. Öppna upp, förenas och hjälps åt, den vägen måste också vara möjlig.