Att stå utanför samhället ifråga om sysselsättning är en situation som för de flesta är en såväl social som ekonomisk förlust. För deltagare i projektet Orangeriet är arbetsdagen ett positivt forum, där möjligheterna är stora att återigen komma ut i arbete.

Fritt projekt
Bakom projektet finns det sociala nätverket Kooptjänst som stödjer Orangeriets deltagare i målsättningen att få tillbaka den självkänsla och egen trygghet som ofta går förlorad när arbetssituationen förändras och man inte längre är efterfrågad på arbetsmarknaden. – Vi arbetar i ett fritt projekt och var och en gör det utifrån sin egen förmåga, säger Hojat Miri, som är en av två arbetsledare i projektet.
Som deltagare inom ramen för det fria projektet får man möjlighet att vidareutveckla en kunskap man sedan tidigare har eller ge sig i ett kast med någonting som man tycker skulle vara roligt att prova på. Ett bra exempel i den tjugohövdade gruppen är Natalia som är utbildad gymnasieekonom och tillsammans med Hojat Miri ansvarar för redovisningen i tre varierande företag, och Kristoffer som ägnar sig åt trädgårdsskötsel på olika platser i kommunen.
Vill ha riktiga jobb
Till Orangeriet kommer kvinnor och män i alla åldrar, med olika nationaliteter och med olika bakgrund. Gemensamt för dem alla är att de sedan lång tid är arbetslösa, har passerat gränsen för arbetslöshetskassans dagar och är inne i så kallade fas 2-3, och nu sökt sig frivilligt till kooperativet, för att de vill ha ett ”ordentligt” arbete. – Ambitionen med att slussa ut de här personerna till professioner och riktiga sysselsättningar i företag har fallit väl ut, menar Virginia Wallin som är arbetsledare nummer två.
– Vi vill satsa aktivt på de som kommer hit, fortsätter Virginia Wallin. Genom att skapa ett nätverk av olika företag tror vi att den här speciella möjligheten att slussas ut på arbetsmarknaden växer.
Begrepp som egenmakt, delaktighet, självförsörjning och jämställdhet arbetar man mycket med. Utbildningsdagar hålls, vars syfte är att ge individen möjlighet att se, att man inte saknar värde som ståendes utanför arbetsmarknaden.
 
Text och foto:
Maria Hasselström