Han vaknade många morgnar, gav sig iväg till sjukhuset för dagens intag av desinfektionsmedel för att, i sin tur, klara av att stå utanför Systembolaget vid öppningsdags.

 För att finansiera den alkoholism som under trettio års tid utvecklades till ett tungt beroende av bland annat amfetamin, blev Janne snart en välkänd man i kriminella kretsar.
Hans fragmentariska berättelser är på samma gång sorgliga och makabra, självutlämnande och klarsynta. Men hans historia är dessvärre inte unik, utan delas av många. Missbruket breder ut sig genom att tillgången till droger är stor och många människor hamnar utanför samhället.
– Nya generationer av unga människor, nya substanser, vars tillgång sprids som en löpeld över Internet gör att polis och kriminalvård, socialen och andra berörda myndigheter hela tiden ligger steget efter i arbetet med att stävja problematiken, säger Eva Kindstrand vid Beroendecentrum på US.
Utanförskap
– Det finns en rotlöshet hos många medborgare idag, i synnerhet hos ungdomar, menar Henrik Hullfors som är verksamhetschef vid Kontaktcentrum och Linköpings Stadsmission. Arbetslöshet, separationer, ekonomi och det hårdnade samhällsklimatet i stort är faktorer som medverkar till utanförskapet.
Strävan för eldsjälarna inom Svenska Kyrkan, Polisen, Beroendekliniken och Linköpings Stadsmission är att bygga broar mellan individen/instanserna och därigenom lotsa till ett meningsfullt liv utan kriminalitet och droger.
Egenansvar
Den före detta narkomanen Janne beskriver det själv som att med vilja, ärlighet och ett öppet sinnelag hjälper man sig själv att skapa förtroendefulla relationer, nätverk, som på sikt hjälper individen förbi tuffa hinder på vägen mot ett mer behagligt liv. Att det är ens eget ansvar genom hela processen till ett tillfrisknande är han också noga med att poängtera. Finns inte viljan, biter ingen behandling.
– Linköpings kommun är bra, säger Janne, för här finns hjälp om du är beredd att ta emot den. Med hjälp av Peter Magnusson vid stadsmissionen kom jag till insikt om mig själv. Jag har försonats med mina närmaste och arbetar varje dag med att försöka gottgöra alla svek. Med min bakgrund och sedan jag utbildat mig till alkohol- och drogterapeut och arbetar i Skänninge vet jag vad många av killarna på anstalten går igenom och kanske kan jag förmå någon av dem att hitta till ett mer värdigt liv.

Text och foto: Maria Hasselström